Love Attacks, följt av tre utropstecken? Inget är lika tabu som tre utropstecken. I samband med den svenska garagerockscenen finns det sällan anledning att använda ens ett enda. Alldeles för få band fattar att det aldrig räcker med garagerock-estetik, och särskilt om man har en förkärlek för rockens mest uttjatade lyrik-klichéer som Honey, Honey, I Need Your Lovin.
Alldeles för få band fattar att sånt MÅSTE kompletteras med utlevelse, identitet och framför allt smarta popdängor. Alldeles för många band inbillar sig, lurade bland annat av oss recensenter, att det räcker med att skramla lite nostalgiskt och att ha Göteborg som postadress.
Empire Dogs kommer från Stockholm, och de fattar. Med en ordentlig dos vit soul adderad envisas de gång på gång släppa lyckligt popmarscherande Oh Lord!, på första och andra EP:n och nu här, tills dess att folk fattar att den med sina svarskörer och tralala-refräng måste – säger måste – bli årets Moneybrother-smash. När de väl rott hem den är det dags för den charmerande svärmorsdrömmen My Sweet Baby med sin billiga Motown-pop att erövra världen. Med I Need A Little Time når de nästan samma höga nivå som Tages, och Sunkan Choi har äkta soul i rösten när Empire Dogs vårstädar i Stax garage på Goodbye Baby och I’ll Be Doggone.
Men tre utropstecken? Glöm det, det är ett rättfärdigt tabu. Särskilt som Empire Dogs kommer att se tillbaka på sin debuts entusiasm och småskavanker med både stolthet och genans. Men vi kanske kan enas om två!!
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
