Jag hade turen att känna Marcus Törncrantz redan som tonåring, och minns med värme fortfarande hans ständiga ström av mixtapes (på den tiden innebar det blandband på kassett, precis som begreppet säger). Lagom till hänget hemma hos Signe på fredagen kom ”professorn” med en ny kurerad kassett full av utsökta obskyriteter, sånt som sällan eller aldrig nämndes vare sig i NME, Face eller någon av de andra tidningarna som utgjorde facit på den tiden.
På kassetterna med udda titlar – tänk typ The Return of Ralf Edstrom – fanns någon enstaka tidig singel med The Smiths eller Wedding Present, det ska inte förnekas, men annars utgjordes det mest väletablerade av Louis Philippe och någon ny Field Mice-låt på Sarah-etiketten. Och så en strid ström av udda låtar – inte bara wimpig brittisk indie utan också valhänt disco och easy listening med band från Spanien, Jakarta eller norra Finland.
Marcus intresse för och kunnande om aparta men snygga konstigheter tog honom först till fanzinevärlden – inklusive samlingskassetter – och sedan till Bob Hund-management, egen skivetikett och till och med som fast DJ-medlem i Sci-Fi Skåne ihop med Bob Hund-delar. Nu är han tillbaka där allt började med en mixtape – om än numera på vinyl – lika smart som någonsin de han brukade ha med sig till fredagshänget på Johan Enbergs Väg i Solna i början av 1980-talet.
Marcus Törncrantz fortsätter vägra låta varken normer eller logaritmer styra hans musikupptäckter, och generöst bjuder han med oss till en upplevelse som är smart, smaklig och inte ens en tiondel så svårlyssnad som du föreställer dig. Han ger oss en remix av suggestiv elektropop från den egna etikettens gamla fynd Moon City Boys och ett fett gammalt rhythm’n’bluessamarbete mellan Jocke Åhlund och Jockum Nordlund, men i övrigt kan jag slå vad om att du aldrig hört talas om mer än eventuella personliga bekanta här.
Här finns gott om fina inhemska bidrag, som Lymeparcs vintage New Order-sound i strålande Shot Through Your Shine, japanskklingande Melody Sisters med assistans av Gustav Ejstes och easy listening från visslande Independent Orchestra och konstigare Sternpost.
Här kastas vi också mellan Wendy Limerys eleganta franskt avmätta groove i Temple Du Lion och Ian Svenonius Velvet-inspirerade NYC-undergroundrock i 6th Avenue & 66 Street – nej, adressen existerar inte – och mycket fin synthdisco från konstellationen Mouth 2 Mouth med bland andra David Best från Fujiya & Miyagi.
Allra bäst är uddaspåret med mycket gammal synth à la Cabaret Voltaire eller The Normal från en finsk åttiotals-EP med Johnny Spunky, och Marcus gamla élfavorit Kevin Wright aka Hotel Artesia som gör smart brittisk croonerpop, och när det tar slut börjar man omedelbart längta efter nästa veckas mixtape.
Men precis som för mer än 40 år sedan behöver du vara alert för att hitta in i Marcus Törncrantz musikvärld. Nästan alla låtar finns exklusivt på skiva just här, och med ”här” menar Marcus ett vinylalbum i strikt limiterad upplaga om 300 exemplar.
Här hittar du för övrigt en nästan 25 år gammal intervju med Marcus Törncrantz om att vara bandmanager åt Bob Hund.
