När Svante Thuresson hanterar den nostalgiska Sommar i Stockholm bearbetar han varsamt texten för att placera den i sin egen kontext. Originalets återblick till 1980 med mockaskor, gin & tonic och The Doobie Brothers blir i hans version 1960, mockaskor, gin & tonic och John Coltrane. På samma sätt förvandlar han originalversionens 1985 med randig tröja och Doc Martens på Café Opera till 1965 med randig tröja och chelsea boots på Börsen. Det är inte bara modemässigt elegant, samma utsökta stilistik ryms både i hans varsamma detaljjusteringar och i elegansen i hans lojt svängande jazztolkning. Med andra ord är det fullständigt genialt, och inte bara Mauro Scocco har anledning att andäktigt gå ner på knä i pur hänförelse. Svante Thuressons tolkning av hans Sommar i Stockholm går utan tvekan att räkna in i det absoluta toppskiktet av svenska covers genom tiderna.
Riktigt lika klockrent kan det förstås inte fungera med alla de Stockholmsskildringar Svante Thuresson förvandlar till sina egna på samma sätt som han förr brukade med Beppe Wolgers små underfundigt poetiska mästerverk. Men vår främsta nu levande sångare lyfter tillräckligt många av Ulf Lundells, Erik Gadds och Tomas Andersson Wijs sånger till en skyhög och (givetvis) vältempererad nivå. När dessutom lägstanivån ligger i höjd med hans intressanta Kent-tolkning är det sammanvägda resultatet nära nog sensationellt. Räkna alltså med att höra mycket av Svante Thuressons regionala nyheter, inte bara den här sommaren utan under lång tid framöver. Åtminstone i Stockholm.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
