När Adam Olenius inleder Shout Out Louds femte album – det första på fyra år – med den hitvänliga refrängen ”This is just the beginning, this is just the start” kan det betraktas som ett ställningstagande och en manifestation. Trots konsekvent starka album genom åren har popularitetskurvans tillväxt kommit av sig, och frågan är vilken relevans Shout Out Louds har idag.
Men med en självklar rättframhet använder de Ease My Mind till att med självsäkerhet, finess och möjligen en viss återgång till de tidiga årens mer rudimentära popklädnad radda upp en lång räcka smarta poplåtar med både mild drömsk mildhet och hitpotential. Paola, White Suzuki, No Logic, Oh Oh – enskilt och tillsammans överbevisar de mer än väl eventuella tvivlare.
Detaljfinishen är anmärkningsvärd, ibland med en ensamt ekande maraccas-effekt, ofta med gnistrande klara gitarrer, med ett effektivt användande av Bebban Stenborgs kontrasterande vokala inpass, och i inledningen till den Abba-pop som är titelspåret och hennes leadsångtillfälle till och med med en citar.
”Just the beginning”, alltså? Nja, kanske inte. Den där febriga entusiasmen och nyförälskade lusten som var så påfallande när Shout Out Louds faktiskt debuterade fattas, men å andra sidan använder de all sin samlade erfarenhet för att göra ett sammansatt och högkvalitativt popalbum. Det är tillräckligt för att motivera en fortsättning så lång och spännande som de själva väljer.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
