Eklekticism var målet, ofokuserad velighet blev resultatet. Visst har vi gnällt ibland när Gomez har valt för breda vägar, men vad vi önskat istället är inte det här. Nu är istället de tillfällen när de anstränger sig för Noel Gallaghers välsignelse de minst enerverande, eftersom de huvudsakligen experimenterar fram en gravt schizofren skiva där renodlad roots möter tradpop möter världsmusik möter modernistförsök. En didgeridoo krockar med plockande gitarrer, en speldosa blir ovän med daterad elektronik, och bara giftermålet mellan en stråkkvartett, en slidegitarr och en gammal synth i Win Park Slopeverkar någonsånär lyckligt. Eklekticism var målet, ofokuserad velighet blev resultatet.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
