Säg någon uppföljare – oberoende av genre – som är bättre än originalet, utöver möjligen Gudfadern II? Nä, jag trodde inte det. Så när Prince prövar electrofunken, tuggummisoulen och de lila balladerna från Purple Rain igen är oddsen kraftigt emot honom, särskilt med det ursprungliga lyriktemat erotik ersatt av ekologi här. Och även om hans gamla Linn-trummaskiner, vintage-synthar och Eddie Hazel-gitarrsolon fortfarande verkar ha rätt passform blir uppvisningen i förmågan att återskapa det förflutna framför allt soundmässigt imponerande.
För trots att 20Ten är avsevärt mer fokuserat än mycket av hans musik de senaste decennierna och trots att den rymmer flera svårt funkiga pärlor som Act of God och Lavaux finns här en enda låt som kan matcha hitsen från Princes storhetstid, och det är det obetitlade bonusspåret där Prince släpper retrosargen för en gnutta farlig och samtida funk.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
