Yukon AK ser det som sin plikt att påvisa att det går utmärkt att göra country och americana i lilla Sverige, och för att vederlägga sin tes ägnar de stora delar av sin debut åt att lägga fram det ena beviset efter det andra.
Bevisföremål 1: Per Ekerstams utpräglade och trovärdiga Texasdialekt.
Bevisföremål 2: Floder av banjo, pedal steel och fiol.
Bevisföremål 3: Texter fyllda av övergivenhet, och så lite obligatoriskt Gud och flaskan.
Bevisföremål 4: Såväl oantastliga sentimentala gitarrballader som storslagen Steve Earle-rock.
Så många indicier borde vara nog för att övertyga, men Yukon AK:s användande av samtliga countryklyschor i boken överskuggar också alldeles för ofta bandets personlighet.
Synd, eftersom Sad Storyteller gömmer en hel del godbitar, som Rolling Country och Talking ’bout the Weather, och eftersom Yukon AK dessutom har en naturkraft i Jennie Abrahamson, vars röst vi gärna hade hört mer av. Trots sina högt ställda mål, eller kanske på grund av dem, misslyckas Yukon AK med att bevisa att det går att skapa country i Sverige, bara att det går att reproducera den. Tur att vi har Christian Kjellvander.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
