Vi vet alla hur en Van Morrison-låt låter, en småsegt lunkande halvbluesig arena för karlns med åren allt mindre spänstiga soulröst att sträcka ut och sedan vilande klaga på hur branschen lurar honom. På sin 38:e soloskiva finns mängder av den sortens mördande trista standardblues, varav en med det ironiska (?) namnet Keep Mediocrity At Bay, och dessutom ett par olyssningsbara karaokeversioner av jazzstandards. Men det finns också stunder av inspiration och skönhet. Med stråkar och flöjt är Celtic New Year fin, och folkmusiken i The Lion This Time är känsligt stämningsfull. Gungande Gypsy In My Soul svänger riktigt bra, även om hummandet säkert inte var menat att låta Thomas Wiehe, och när soulbandet här och där nästan når Staxhöjder låter den gamla surkarten till och med undslippa sig ett hörbart fniss.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
