När du hittar en Bomp!-singel från 1978 med det lika elegant smarta som arrogant kaxiga unga powerpopbandet 20/20 från Hollywood råder ingen tvekan: plocka med dig den hem, spela den högt intill de samtida sena 70-talssinglarna med The Nerves, Shoes och Paley Brothers. När du istället hittar ett sprillande nytt album från samma band, återförenade nästan 50 år senare, är det inte lika självklart hur man reagerar.
Tveksamheterna kommer dock snabbt på skam. Hela powerpopattacken sitter där i snygga The End of the Summer, och gitarrerna klickar fortfarande lika poppigt, inte minst i titelspåret och i Spark. Melodierna har lika omedelbara krokar, till exempel i Lucky Heart, och stämsången är på plats i Laurel Canyon.
Det är kanske lite darrigare någonstans, måhända, när leadsången låter mer ansträngd än uppnosigt arrogant på sina ställen. Och de orkar inte riktigt igenom elva ronder – Long Distance Call och Farewell är oinspirerade återhämtningspauser som vi gärna hade stått över. Men även när powerpopen tappar kraft och drar åt det gubbiga, som i King of the Whole Wide World, påminner det istället om Don Henley eller Warren Zevon, och det är ju faktiskt inte heller illa.
