September är här, och för en sångare som alltid svämmar över av idéer innebär det förstås att det har blivit dags för årets andra skiva. Den här gången har Will Oldham tagit med sig Dawn McCarthy från Faun Fables till Reykavik för att utforska folkmusiken i duettform, och de förklarar varandra sin kärlek med hjälp av naturmetaforer och utförliga väderleksrapporter.
Det är inte ett samarbete som hör till Will Oldhams bästa, och inte ens brorsan Pauls bidrag till sagostämningarna med sina klingande akustiska gitarrer förmår förtrolla på avsett sätt. Någon enstaka elektriskt och elektroniskt laddad botten ruskar om en aning, och precis som vanligt är sångerna fina, om än väldigt förutsägbara för den som har följt Will Olham genom alla hans inkarnationer.
Hans lägstanivå ligger alltid högt, men den som bara tänker köpa en enda Will Oldham-skiva i år väljer inte den här.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
