När Stars är som bäst spelar de pop som slår alla kamraterna i alla Broken Social Scene-konstellationer på fingrarna. Fortfarande rotar jag regelbundet fram det lilla mästerverket Take Me to the Riots från 2007.
Men formen är ofta skakig, och när de å andra sidan söker ny publik med dålig dussindisco som inledande From the Night finns ingen anledning att ägna dem någon uppmärksamhet. Och trots små popgodbitar som Blondie-smarta This is the Last Time är det alldeles för mycket meningslösheter här.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
