Domino/Playground
BETYG: 4/6
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden, februari 2008.)
Idogt flummande leder företrädesvis i en av tre alternativa riktningar. Antingen mot en naturromantisk längtan efter nakna tår och akustiska gitarrer i leran utanför den fallfärdiga husbilen. Eller mot känslosamma spontana jamsessioner i källaren, med en fäbless för tvärflöjter och låååånga frisinnade gitarrsolon i eviga cykler av flashbacks till 1972. Eller, om det vill sig riktigt illa, till dräglande och infantilt trallade barnramsor.
Stephen Malkmus löper stor risk att ramla i ettdera diket, men den här gången har han också stunder av fullständigt nykter klarhet, som gör att han rör sig förhållandevis stadigt i såväl Älgarnas Trädgård som Dungen och Julian Copes Stonehenge.
