Goda smulor från det fulsnygga parets bord. Att berätta att nya skivan består av refuserade spår från senaste albuminspelningen brukar sällan vara god marknadsföring, men vem skulle våga ifrågasätta Mark Lanegan? Det är visserligen Isobel Campbell som är hjärnan i deras noir-samarbeten, men med Marks obevekliga muskelauktoritet behöver hon aldrig höja rösten (på den här sexspårs-EP:n behöver hon knappt använda den alls).
Hursomhelst är de ett fantastiskt vackert sagopar, och det finns många i branschen av vackra förlorare som skulle betrakta de stillsamma blivande evergreens som är smulorna från Isobel Campbell och Mark Lanegans bord som karriärtoppar.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
