Med produktioner åt Solomon Burke och Mary Gauthier har Joe Henry med sitt brokiga musikaliska förflutna etablerat sig bland de respekterade professorerna i amerikansk 1900-talsmusik. Men till skillnad från ess som Ry Cooder och M Ward förmår Joe Henry aldrig gjuta liv i sina uramerikanska pastischer. Det går inte att invända vare sig mot hans metodval eller korrekthet, men det blir en aning för torrt och akademiskt för att man ska orka upprätthålla intresset under en hel föreläsning.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
