Ett temaalbum om hur Noah and the Whales ledare Charlie Fink först dumpas av sin flickvän (och f d bandmedlem) Laura Marling och sedan sakta tar sig ur depressionen skulle kunna ha blivit gråtrunkandets outhärdliga manifest.
Men även i sina mörkaste stunder låter bandet som en kravlös ormgrop mellan Tindersticks, Arcade Fire, Mercury Rev och Pet Sounds-erans Beach Boys, och med en allteftersom återvändande livsglädje ökar sedan entusiasmen. Trist för Charlie, otvivelaktigt, men vi andra har en hel skiva full av anledningar att vara glada att hon stack.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
