Det ligger visserligen några årtionden tillbaka i tiden nu, men som producent tillhör Clive Langer de allra mest framgångsrika. Topplisteplaceringarna med singlar av Madness, Dexys, Elvis Costello och självaste David Bowie är nära nog oräkneliga, men vid sina försök att själv vara artist har det aldrig gått lika bra för Clive Langer. Av svårbegripliga skäl plockar han ändå upp den tråden nu på ålderns höst, och trots att han rekryterat namnkunniga musiker som Andy Mackay till bandet går det lika illa som vanligt.
Clive Langer är nämligen inget vidare på att producera sig själv, och här är det en enda daterad och obekväm röra av Farfisa-orglar, saxofoninpass, gitarrrusningar och gammal avslagen pubrock med alldeles för ordrika nostalgiska svador. Dessutom sjunger Clive Langer rätt illa, för att vara frank, så när gäster som Suggs från Madness brottas med den obekväma lyriken i Had a Nice Night blir det lite mer uthärdligt. Men inte räcker det för att ge skivan ett existensberättigande.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
