När man får låtar av folk som M Ward, Andrew Bird och Stephin Merritt, och när Gabe Roth och självaste Booker T Jones anmäler sig frivilliga att utgöra kärnan i ens band, då vet man att man gjort något rätt. Men trots att såväl låtmaterial som countrysoulsväng är förstklassigt blir det överraskande ofta ändå tillrättalagt och anonymt på I Like to Keep Myself in Pain. Kelly Hogan släpper inte fram sin egen röststyrka eller personlighet, och även om det kan vara naturligt efter att trofast hållit igen bakom Neko Case och Mavis Staples under åren är det inte desto mindre trist.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
