Britternas envetna ambitioner om att kunna förvandla arvet efter Joy Division och Sister of Mercy till något storsäljande och stadiumfyllande är svåra att avliva. Band efter band på storbolag efter storbolag skickas fram och prövar att späda ut mörkret med olika framprövade doser mer allmängiltig pop, att trivialisera det med stora gester och att lägga till någon ytterligare ripoffs från mer samtida band – säg Arcade Fire. När sedan publiken inser substanslösheten dumpas banden osentimentalt och landar med svansen mellan benen på någon mindre label innan de till slut inser det omöjliga och ovärdiga i kämpandet och lägger ned. Det är den snabba utförsbacken The Courteeners nu har att se fram emot.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
