Justin Vernon som ung man med akustisk gitarr och rullbandspelare i en stuga i skogen, med en strategi att hantera sitt krossade hjärta och överansträngning med urstarka och spartanska sånger? Det var länge sedan. Idag är Justin Vernon en ung man med mäktig elektronik, samplingar och vocoders i en hitech-studio, med en strategi att hantera sin återkommande smärta genom lika mycket i urstarka sånger som med digitalt experimenterande och dekonstruerande.
Det akuta behov Justin Vernon verkar ha att uttrycka sig på det sätt hans sinnestämning kräver hade inte tillåtit honom att hålla fast vid gamla skrudar, och om begreppet folktronica överhuvudtaget är applicerbart på 22, A Million är det med kraftig betoning på ordets andra hälft. Bara i 29 #Strafford APTS är den försiktiga akustiska gitarren alls hörbar, och i låtar som 715 – CRΣΣKS och 33 ”GOD (jo, samtliga låtar har siffror och udda tecken som gör dem omöjliga att uttala) är det i mycket högre grad fråga om soultronica.
Det speedade experimenterandet och falsettröster påminner om Jamie Lidell, och Justin Vernons Kanye West-samröre är påfallande i 666 ʇ. 45_ är en sönderfallande naken soulballad med en blåssektion dragen genom elektroniken, medan episka 8 (circle) rentav är storslagen elektronisk gospel. Hela tiden och genom allt laborerande – eller tack vare det – är Bon Ivers musik ständigt lika drabbande som någonsin förr.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
