Att Warmduschers andra album är fullständigt vrickat är liksom på förhand givet. Det är ju ändå ett sidoprojekt för Fat White Familys Saul Adamczewski, här under namnet The Saulcano, och han är inte känd för att hålla igen.
Här höjer han intensiteten ytterligare, och det som avses vara soul blir till någon sorts anarkistisk grime-punk som Pop Group hade varit stolt över, och kanske George Clinton också. Slamret är rytmiskt, varierat och underhållande, med hagelstormar av referenser från många fler genres och kulturella kult-uttryck. Titelspåret till exempel är ljudet av ett alla-mot-alla-slagsmål mellan Beastie Boys, Hüsker Dü och The Young Ones. Det är skitjobbigt och utmattande, och rikligt belönande för den som orkar sänka huvudet och rusa rakt in i kaoset.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
