Han är både mångfacetterad och rastlös, Andreas Söderlund. Som soloartist sjunger han taggig skånsk postpunkpop i rakt nedstigande led från Stry Terrarie. I Niccokick är han det närmaste Pavement vi kommit i Sverige. Med Sounds Like Violence har han gjort landets enda lyssningsvärda emo.
Med sin senaste konstellation It’s A Bird! It’s A Plane!, ett projekt tillsammans med Joel Sjöö, gör han svårmodigt storslagen och mörk rockmusik av den sort som Kent låtsas göra. Och tvärs igenom dramatiskt pukmullrande hymner, för maximal effekt stundtals extrautrustade med en komplett Tensta Gospel Choir, hörs den unika röst och melodikänsla som finns som sammanhållande kärna centralt i alla Andreas Söderlunds kreativa utlopp.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
