Att en tradrockare som spelat in musik under fyra decennier ”återvänder till kärnan” ger inget skyhögt utslag på upphetsningsskalan. Med sitt turnéband, i ett garage, och med sånger om att komma hem – vi har hört allt sådant förut. Men eftersom John Hiatt har en så distinkt melodikänsla kan vi väl låna det ett öra igen, och eftersom varken han och bandet inte är rädda att smutsa ner sig är hans rock nu mer dynamisk än någon gång under 2000-talet.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
