”Bowie-clones” avfärdades allt med synthar som 1979. Men Gary Numans ambitiösa försök att kombinera pop med postpunkestetik, science fiction-mardrömmar och (dåtida) hypermodern elektronik är ett lika dramatiskt, smakfullt och ångestladdat cyberpunkmästerverk som någonsin Bladerunner. Me! I Disconnect from You, Down in the Park och Are ’Friends’ Electric? är bara toppen av isberget, och här får vi utöver ett klockrent ljud dessutom hela albumet som ännu mer obehagligt androida demoversioner.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
