När Eilen Jewell för snart 15 år släppte den här hyllningen till sin främsta inspiration var Loretta Lynns påverkan redan påfallande i hennes musik sedan många år. Det hade kunnat lägga krokben för Eilen Jewell, men hon var redan så trygg i sitt eget uttryck att hon aldrig riskerade att bli för vördnadsfullt försiktig i sina tolkningar. Istället för de mest spelade låtarna i Loretta Lynns katalog letade Eilen Jewell letat upp de kaxigaste och mest rättframma (och därmed rätt ofta bannade i radio och bortsorterade från katalogutgåvor och samlingar).
Eilen Jewell har en mild och vänlig röst, inte fjärran från Loretta Lynns, och det skapar ännu större kontrast mot de skarpa texterna och bandets eleganta urcountry och rockabilly, till exempel i otrohetsskildringen Another Man Loved Me Last Night eller i stridsutmaningen You Ain’t Woman Enough to Take My Man. Särskilt elegant rockabillykaxig är hon i bestämda självständighetsdeklarationer som You Wanna Give Me A Lift och Don’t Come Home A-Drinkin’ med mäktig twanggitarr.
Nu finns hyllningen för första gången på vinyl, dessutom med tre tidigare ohörda extraspår, och den har inte förlorat i kraft under året. Det betyder att den sannerligen pryder sin plats i Loretta Lynn-sektionen i din samling (och om du mot förmodan skulle sakna en sådan sektion är det din förlust).
