Creep Show – Mr Dynamite

Creep Show – Mr Dynamite

17 mars 2018
4 av 6 i betyg
Bella Union

Den som är förälder vet hur det brukar vara när barnen vill ha uppmärksamhet i lekandet. ”Titta vad vi gör, pappa!” – en lustig grimasch, en knäpp dans, improviserad akrobatik – och vi tittar, roas, skrattar, kommenterar. Så återgår vi till det vi höll på med innan, men barnet är inte nöjd. ”Titta nu då, pappa, titta!” – och så skruvar barnet till det ytterligare lite knäppare och lustigare. Vi tittar, nu lite otåligt, skrattar och kommenterar fast pliktskyldigt, och återgår till vårt eget snabbt igen. Tredje gången barnet ropar tittar vi knappt upp utan tillåter oss en hummande slantriankommentar, ”Haha, så knäppt”. Barnet läser av, och om de inte kommer fram och rycker oss i byxbenet för att kräva uppmärksamhet släpper de uppmärksamhetsbehovet och leker vidare själva.

Den lekstuga som John Grant bygger tillsammans med gamla elektronikveteranen Stephen Mallinder från Cabaret Voltaire och dennes nuvarande partners i Wrangler grimaserar, kråmar sig och busar, och halvvägs har de helt slutat bry sig om publiken och leker vidare enbart för sitt eget höga nöjes skull.

John Grants samarbetpartners har samlat på sig allsköns elektronisk utrustning under åren, och här drar de fram även sina vintageleksaker för ett ivrigt utforskande. Ofta är det snarare fråga om collage och cutup än sampling, elektroniken refererar oftare till ett odisciplinerat Kraftwerk, Moroder och Yashar snarare än till modernare uttryck, och den ständigt närvarande synthfunken är hämtad direkt från Bill Laswells, George Clintons och Afrika Bambaatas gyllene åttiotal.

Både John Grant och Stephen Mallinder bidrar med vokala inslag, men ofta är deras röster så manipulerade att det hade kunnat vara precis vem som helst. I John Grants fall hade man kunnat argumentera för att det är slöseri med något så kraftfullt och unikt, om man hade förbisett att det är just en tillfällig och väldigt introvert lekstuga som inte står vägen för hans vanliga aktiviteter.

Mot slutet mattas till och med de lekandes energi, och där någonstans kan man ana den John Grant vi känner. Kanske kan den här urladdningen hjälpa honom att fokusera också på den klassiska singersongwriterroll han är på väg att fullända?

Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden

Patrik Forshage

Skribent

Högst betyg i recensioner

  1. 1.

    17 augusti 2016

    6 av 6 i betyg
    Toni Holgersson – Nordic Noir
  2. 2.

    3 juli 2025

    6 av 6 i betyg
    The While – The While
  3. 3.

    6 mars 2026

    6 av 6 i betyg
    The Delines – The Set Up
  4. 4.
  5. 5.

    17 januari 2016

    6 av 6 i betyg
    Tindersticks – The Waiting Room

Senaste från recensioner

  1. 1.

    17 mars 2026

    3 av 6 i betyg
    The Sophs – Goldstar
  2. 2.
  3. 3.

    15 mars 2026

    5 av 6 i betyg
    Joel Alme – Gullmar Gospel
  4. 4.

    14 mars 2026

    5 av 6 i betyg
    Kim Gordon – Play Me
  5. 5.

    13 mars 2026

    2 av 6 i betyg
    Morrissey – Make-Up Is A Lie