Förutsättningarna är helt annorlunda för Daniel Lemma när det är dags för uppföljaren till debuten Morning Train. Då slog han ur underläge genom att han var helt okänd, nu är han killen som sålt 50.000 skivor till alla från Rinkebykidsen till Lars Lejonborg. Då hade han succéfilmen Jalla Jalla, där hans låtar utgjorde soundtrack, som draghjälp, men den här gången står musiken för sig själv.
För Daniel Lemma är det ingen större skillnad. Han och bandet The Cherry Bombs fortsätter där de slutade för 18 månader sedan, och ger oss pop med en kraftig dos retrosoul. Ibland blir det nästan överdrivet, som på Love & Loss där kör, blås och orgel ofelbart leder tankarna till skildringen av ett Otis Redding-tokigt coverband i The Commitments. Men när Daniel Lemma klarar sig undan sådana fallgropar och använder ett mer intimt tilltal når han längre. Första singeln Cordelia liksom This Country är mer organiska där de tassar fram, och stompiga Higher Ground har med dragspel och blåssektion fått en doft av gammal svensk musikrörelse.
Även om Daniel Lemmas Van Morrison-fixering är intakt, med perfekt härmad frasering och ordval som skulle göra den gamle Belfastcowboyen tårögd av stolthet, börjar Daniel Lemma så sakta hitta en egen röst. Men han får akta sig så att den inte visar sig likna Andrew Strongs.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
