För ett par år sedan var White Hassle en utmanare. Debuten The Death of Song var elektriskt laddad, så hård, arg och skrällig men samtidigt skärpt och fyndig att både Jack White och Julian Casablancas drog efter andan. Det var då det.
Nu har White Hassle fullständigt tappat grepp och riktning. ”Scratching är väl fortfarande grejen”, ler de och skrubbar så att Scotch Bright-svamparna yr, och så distar de sina gitarrer och sjunger snälla Danielsson & Pekkanini-sånger med titlar som Halfway Done with the Tour och Vodka Talking.
Utan något att förmedla hemfaller de åt samma postpostironiska käckt moderna humormusik som alla andra vilsna medelklass-WASPs, och som kollegorna They Might Be Giants får de ibland till en enstaka melodi så oförarglig det inte ens går att bli arg på den.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
