Har man fortfarande föreställningar om Har Mar Superstar som grotesk naken freakshow kommer man att bli rejält överraskad av Bye Bye 17. För likt hur musiken drabbat andra skojfriska män med omfattande kroppshyddor (läs: John Belushi och Jack Black) tar musikpassionen över för Sean Tillmann aka Har Mar Superstar, och även om det finns gott om dråpligheter och grotesker i texterna är den retrosoul han ger oss via Julian Casablancas skivetikett avsevärt bättre än merparten i genren.
Inledande Lady, You Shot Me hämtar frankt sin titel från Sam Cookes sista ord i livet och sin ljudbild från den erans soul. Sedan stannar Har Mar Superstar till i alla varianter av 60-talssoul – från Stax via Hi! till Tamla Motown – och fortsätter sedan vidare via det tidiga 70-talets groove till strålande disco.
Producerande Jim Eno från Spoon imponerar med ett hantverk som är oantastligt i vartenda blåsinpass och varje liten Hammond-ton, och Har Mar Superstar är en inte alls oäven sångare, som med eftertryck tar igen det som fattas i finess med desto mer kraft, energi och själfylld känsla. Allvarligt.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
