Curt Kirkwood sjöng i Meat Puppets, som är ett av 1990-talets viktigaste och mest förbigångna rockband. Inte ens Nirvanas MTV Unplugged-konsert med hela tre Meat Puppets-covers och båda bröderna Kirkwood i bandet förmådde lyfta dem ur deras oförtjänta kulttillvaro. Inte heller basisten Krist Novoselics förra band Sweet 75, vars skiva vi gjorde oss av med lika fort som vi köpte den, kommer att locka lyssnare till Eyes Adrift. Däremot kan hans roll som grundare av och andreman i Nirvana locka fler.
Den här gången behöver vi inte bli besvikna, förutsatt att vi inte hoppats på grunge. Eyes Adrift har betydligt mer med Meat Puppets att göra, även om delar av den osäkra spretighet som kännetecknade såväl bandet som Curt Kirkwoods sång här har ersatts av stabilitet och skicklighet. Därmed blir Slow Race en vacker R.E.M.-ballad, medan Blind Me låter som om samma band tolkar The Sound of Silence.
Eyes Adrift är inte utan skönhetsfläckar. Pasted är collegerockens överpretentiösa motsvarighet till symfonirock, och det går utmärkt att leva utan att höra Krist Novoselics tre sånginsatser, framför allt i den skämtsamma countryrockaren Dottie Dawn & Julie Jewel. Men Eyes Adrift är pigga och osar av lust att spela, och med fullträffar som Alaska och skräniga Telescope visar de att de inte är ett post skriptum för grungeveteraner. Curt och Krist tillsammans igen – vem hade trott att det skulle kunna vara något annat än en dödsruna?
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
