Sakta håller det på att etableras en alt-countryscen i Sverige. Från Skåne kommer Loosegoats, som etablerat sig som ett fullvärdigt alternativ till sina amerikanska förebilder. En större överraskning kom dock från den andra landsänden i slutet av 1998, när Kristofer Åström chockade Firesidefansen med en solodebut där han spelade lågmäld och mycket sorgsen country. Hidden Truck har nu hunnit bli ett riktigt band och Kristofer Åström trivs så bra tillsammans med Jari Haapalainen och kamraterna från Fireside och Honey Is Cool att det blev två uppföljare. För bara någon månad sedan kom Leaving Songs, menad som en enda lång B-sida. Northern Blues är den ”riktiga” skivan, vilket skivbolaget inte är lite angelägna om att påpeka.
Nu är inte risken särskilt stor att någon väljer bort Northern Blues för att man blev missnöjd med Leaving Songs, som var en utmärkt singer-songwriterskiva i all sin anspråkslöshet. Men det är tydligt vilken av skivorna som är huvudprojektet. Här är arrangemang och melodier genomarbetade, och blås och stråkar fyller ut ljudet. Northern Blues har förstås samma vemodiga grundkänsla som Kristofer Åströms tidigare soloskivor. I låtar som All Lovers Hell, med piano, stråkar och en nervös rytm tvivlar han på sin egen förmåga att hålla kvar kärleken, och för att i nästa stund – Defender – tacka den som orkar lyssna på hans klaganden. Merparten av Northern Blues står sig mycket väl i internationella jämförelser. Fortfarande har Kristofer Åström ganska lång väg kvar innan han når upp till Ryan Adams höjder. Men låtar som Not There och She Loves Me visar att sådana jämförelser inte bara är lokalpatriotiska utan i högsta grad relevanta.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
