Manchester som Joy Division, utan att vara så där obehagligt oslipade arbetarklass. Mörka som Joy Division, men med trallvänligt hitlistevänliga låtar. Episka som Joy Division, men på inbjudande arenavis. Svårmodiga som Joy Division, utan att gå till så där jobbiga överdrifter som att hänga sig.
Så hur skulle ett band som The Courteeners kunna undvika att få Englands alla listplaceringar, utmärkelser och hederstitlar kastade efter sig, ens om de velat?
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
