”Äh va fan, den här recensionen tjatar precis som alla andra om The Hives. Det finns ju inga likheter, de spelar garagerock och vi spelar soul”. Om stockholmarna i The Sunshine hörs protestera mot den sortens jämförelser är det mest för syns skull. The Sunshine har låttitlar som C’mon Yeah, Beat It och I Get Around. De har en karismatisk och inte lite arrogant sångare vid namn Pelle, och de är mer än villiga att stämma upp i fotbollskörer så snart tillfälle ges är det svårt.
Så även om The Sunshine har lyssnat mer på Stax (och kanske på Björn Skifs & Blåblus, vem vet?) än på Nuggets är det ändå en oundviklig jämförelse. Däremot är det inte med självklarhet nedsättande för The Sunshine. För med en fin uppsättning snabba och träffsäkra låtar, med Simon Le Bon och den fina sommarduetten med Pauline i She’s My Television i spetsen, och med en förkärlek för svårmotiverade tvärflöjtsolon – och enligt uppgift en lergök – kan de mycket väl överleva en avklingande Hives-effekt på topplistor och skivbolagskontor. The Sunshine har tillräckligt mycket attityd och pop att klara sig på egen hand.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
