Tredje albumet från garagerocktrion från Stockholm bygger vidare på samma tradition som tidigare, med stadig garagerock som aldrig märkt att decennierna passerat, utan fortsätter att hämta all sin kraft i Nuggets och Rolling Stones första decennium. Men The Maggots har varken en frontfigur som Pelle Almqvist, en kul gimmick, märkbar humor eller självlysande personlighet. De tar sig själva och sin rock’n’roll på stort allvar, och det gör att de inte kommer att kunna följa sina kollegor på segertåg över världen, utan fortsätter spela i källare för likasinnade. Och det är ju inte fy skam.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
