Varför i all världen en sångcykel baserad på Filippinernas förra presidenthustru Imelda Marcos och hennes hushållerska, hör jag dig fråga. Varför inte, svarar upphovsmännen och viftar lika lättvindigt undan funderingar kring varför en evig renässansman väljer att bilda par med en så pass passé kollega som Fatboy Slim.
Så kan vi istället rikta uppmärksamheten mot väsentligare spörsmål. Som lättnaden över att David Byrne dominerar, och att han lutar sig tungt mot ljudet från sena Talking Heads, från sina sydamerikanska äventyr och – mer förvånande – från sina gamla kollegors snedsteg Tom Tom Club. Som den varierande kvaliteten hos de 21 vokalgästerna, från utmärkt (Santigold och Nicole Atkins), via ok (Theresa Andersson och Steve Earle) till svåruthärdligt (Florence + The Machine-Welch och Camille), och den än mer ojämna kvaliteten i musiken.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
