Robert Plant – Dreamland

Mercury/Universal
BETYG: 4/6

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden, juli 2002)

"Gräv där du står" är sedan gammalt Robert Plants devis. Men hans spadteknik har alltid varit raffinerad. När han utformade prototypen för hårdrock i Led Zeppelin såg han till att blanda bluesingredienserna med tydliga inslag av brittisk folkrock i form av hyllningar till Roy Harper och gästsång av Sandy Denny. När hiphoparna började använda Led Zeppelin i sina låtar stal Robert Plant tillbaka sina gamla stön på Now and Zen – och blev först inom hårdrocken att använda sampling. När han återförenades med Jimmy Page på 90-talet för att slå mynt av Led Zeppelinintresset fick de gamla slagdängorna en säregen arabisk prägel, eftersom Robert Plant hade anställt ett gäng musiker från Mellanöstern. 

Här gräver han djupare i samma hål. Gamla bluesstandards och folkrockvisor (Morning Dew av Tim Rose spelade han och John Bonham redan innan Led Zeppelin) kläs i en mix av moderna och asiatiska/arabiska klanger. Varken Justin Adams från Jah Wobble's Invaders of the Heart eller Porl Thompson från Cure gör anspråk på att vara en ny Jimmy Page, men tillsammans med musiker som jobbat med Roni Size, Portishead och Massive Attack skapar de en dynamik som ger Robert Plant utrymme att pröva alla gamla tricks, och en hel del nya. 

Robert Plants röst är pigg och fräsch, och lika fräscha känns annars uttjatade bluesnummer som Bukka Whites Funny In My Mind (I Believe I'm Fixing to Die) och visor som Tim Buckleys Song to the Siren. Någon gång blir det lite för mycket rökelse i luften, och när If I Ever Get Luckyflummar iväg i rena Doors-excesser låter Robert Plant undslippa sig en mindre välbetänkt "Jalla Jalla". Men invändningarna är marginella, inte ens Hey Joe blir ointressant när Robert Plant skalar av alla Jimi Hendrix-manér (nåja, han slänger in riffet mitt i nedtoningen när låten är slut, som en hastigt ihågkommen referens). 

Dreamland är en skiva som borde kunna intressera betydligt fler än nostalgiska tunnhåriga män i medelåldern. Och om rykten som talar om Robert Plants munspelande på Primal Screams kommande album visar sig stämma kanske fler bryr sig. Ska gubben plötsligt bli hipp igen?