The Veils - Asphodels

V2

BETYG 4 av 6

"As always, I really just write about love and death". Med den adekvata beskrivningen sammanfattar Finn Andrews det sjunde albumet från The Veils, där han precis som vanligt numera hämtat teman och uttryckssätt från de stora poeterna och de ursprungliga myterna. Över en synnerligen återhållsam akustisk gitarr inleds albumet med en dyster folkvisa om färden mot de dödas dal, och så fortsätter det stora vemodet i O Fortune Teller - utan några optimistiska förutspåelser - över sorgesamt försiktigt pianokomp och en ledsen violin.

Victoria Kellys effektiva och konservativa stråkarrangemang är centrala för att skapa stämningar som går att associera till Echo & The Bunnymens Ocean Rain, särskilt i The Dream of Life (som naturligtvis inte alls handlar om livet utan om att "everything must die"). Och på samma sätt som att The Veils med mognad och erfarenhet ur en ungdomlig spretighet nu destillerat fram sitt konsekventa uttryck har Finn Andrews renodlat ett starkt uttryck som i The Ladder och ännu mer i stort dramatiska Mortal Wound påminner om den resonerande Nick Cave, om än långtifrån lika ärrad av livet ännu.

Av Patrik Forshage

30 januari 2025

Skivrecension