Månskensbonden i västerled

"Kanske man inte ser världen förrän man återvänt hem". Månskensbondens äventyr i världen och hemkomst till Österbotten ger fantastisk popmusik full av utsökta detaljer och empatiska möten. Här berättar han om sin nu fullbordade trilogi.

Med Svindel och lågtryck fullbordar Månskensbonden sin trilogi med del två i berättelsen om att växa upp i Österbotten, söka sig därifrån och till slut återvända hem. Om det inte låter så spännande så beror det på att du ännu inte hört hur Markus Bergfors berättar detaljerat och empatiskt om de människor han möter hemmavid, på båten till Sverige, i soppkäket i Chicago, på tåget genom Europa eller runt Ullevi i Göteborgs regn.

Först måste jag bara få tacka för en väldigt fin skiva. Den gör mig både vemodig och glad. Hur påverkar den dig, känslomässigt?

- Just nu påverkar den mig inte alls. Skivorna dör alltid emotionellt för mig en tid innan jag släpper dem. Det är väl en självbevarelsedrift, eftersom man vet att skivan som man satt orimligt med tid, pengar och tanke på kommer att vara en av tusentals nya album som släpps bara den dagen. Så det är bara att sparka ut skivan i världen, gå vidare och hoppas den klarar sig själv. Så tack för att du tog hand om den och lyssnade på den!

- Men förstås kände jag mycket medan jag skrev och jobbade med skivan och när jag spelar skivan live väcks låtarna till liv på nytt för mig.

Jag har en känsla av att din österbottniska dialekt blir allt mindre framträdande ju längre du kommer från Österbotten på skivan. Den är mer markant i Vi åker båt och mindre markant i Chicago. Sedan uppfattar jag den den mer framträdande igen på skivans sista låtar där du är tillbaka i Österbotten. Eller är det bara min inbillning och övertolkning?

- Det låter som att mitt undermedvetna är smartare än vad jag själv är. Jag skriver ju inte konsekvent på dialekt utan dialekten är mer ett verktyg för att nå vissa känslor och historier.

Och det är främst sådant som är förknippat med hemtrakterna som bäst beskrivs på dialekt, så då har det kanske blivit som du säger. Jag har inte tänkt på det själv, men man får gärna övertolka albumet!

Tom Waits konstaterade i San Diego Serenade att "Never saw my hometown till I stayed away too long". Ligger det något i den iakttagelsen?

- Inte kan man säga emot Tom Waits. Mitt skrivande om Österbotten började också när jag bodde i Sverige, så det följer väl den traditionen. På samma sätt kanske man inte ser världen förrän man återvänt hem och därför skrev jag om världen nu när jag bor i Österbotten.

Det här är slutpunkten på din trilogi, först om att växa upp i Österbottens glesbyggd sedan om återvända hem igen. Låt mig först fråga om skivorna inte kommer i fel ordning, för den här handlar om när du gav dig av därifrån och ut i världen.

- Jo, det är lite Star Wars-varning över att ge ut saker i fel ordning. Men igen var kanske mitt undermedvetna smartare, för jag hade ingen tanke på att det skulle bli en trilogi utan det råkade bara bli så. Jag var rätt trött på konceptet Österbotten efter de två första skivorna – och efter x antal paneldebatter om den österbottniska identiteten och språket. Därför började jag skriva om andra platser och då blev det de platser jag bodde på och besökte när jag flyttade hemifrån, vilket också fyllde den kronologiska luckan mellan de två första skivorna.

- Med det sagt så om någon vill att jag kommer och pratar om österbottnisk identitet är jag inte dyr, det är ändå bättre än att göra reklam för Klarna.

Hur går man vidare när man vet att man fullbordat sin trilogi? Då är ju liksom inte nästa steg lika givet längre?

- Jo, för att ta upp Star Wars igen så vill man ju inte falla i den fällan och börja mjölka sönder något som redan är fullbordat. Riktigt idiotiskt är det ju att mjölka det om ens trilogi består av obskyr österbottnisk indiepop som bara ett fåtal bryr sig och som det absolut inte finns någon ekonomi i.

- Men jag har en tanke för hur jag ska gå vidare och hitta ett annat spår, även om jag också sagt att det här blir sista skivan på ett tag. Vi får se!

Henrik Oja har producerat och både Honungsvägen och Vasas flora och fauna finns representerade bland musikerna. På vilket sätt påverkar musikernas geografiska förankringen musiken?

- Mest handlar det om vem som råkar bo där vi spelar in. Jag bor i Vasa och Henrik i Umeå och då blev det naturligt att det främst är musiker från de trakterna som spelar på skivan. Kanske har vi en viss perifer klang vi musiker som inte flyttat till Stockholm eller Helsingfors.

"Människan mot maskinen" - så beskriver du den musikaliska filosofin bakom albumet. Förklara vad du menar med det, snälla?

- Vi började jobba med skivan strax efter att Chat GPT lanserats så det var en period när jag tänkte för mycket på AI och hur det kommer förstöra allt. Då blev det att jag ville ha trummaskiner och synthbasar som spelar exakt på "gridden". Det ville jag kombinera med trummor, bas och andra instrument spelade av människor som slarvar lite runt gridden och försöker hänga med. Tycker det blir en viss spänning i rytmen då och också en bra symbolik för hur det känns att leva som människa idag. Sen gäller det att ha med sig tillräckligt duktiga musiker som ändå kan spela tillräckligt exakt för att det ska låta bra, och det har jag som tur.

Man brukar ju alltid lite sådär käckt säga att det finns något ljust och hoppfullt att hitta också i en närståendes bortgång, men jag har aldrig riktigt lyckas med det. I Nån som nästan alltid har känt mig tycker jag att du ändå lyckas förmedla något ljust och lyckligt i sorgen. Hur lyckas du med det?

- Tack. Jag tror det inte finns så mycket ljus i själva bortgången, men nog i det levda livet som man ofta tyvärr är bättre på att uppskatta först när det är för sent. Under inspelningarna av albumet hann jag både få mitt tredje barn och förlora en person inom familjen. Även om låten inte handlar om just det har skivan ändå färgats av de båda händelserna och deras ljus och mörker.

Du nämner både Håkan, Neutral Milk Hotel, Nick Cave och Nick Lowe i dina texter, och kanske lite mindre positivt Proud Mary. Men inget av dem verkar ha påverkat din musik, såvitt jag kan höra?

- Det är musik som betytt något någon gång för mig personligen, mest positivt men också negativt. Just den musiken har inte direkt influerat skivan musikaliskt, men den har en roll i själva låttexterna. Jag tänker det märkligt nog som ett soundtrack till musiken, eller till scenerna i låttexterna.

Här hittar du recensionen av Månskensbondens Svindel och lågtryck.