Zola Jesus - "Jag gillar när man inte vet vad som kommer att hända"

Operaskolning som barn, en kompromisslös vilja att ständigt förändras, anarkistiska kulturinfluenser och scenskräck hanterad genom våldsam utlevelse. För 22-åriga Zola Jesus har det inneburit mängder av skivsläpp och turneér med Fever Ray och The xx. Och om en månad kommer hennes första riktigt bra album.

–Min röst är inte normal. Jag tror att det beror på att jag sjunger med hela kroppen. Då blir det hög volym, som många har konstaterat, men det blir också kraft. 

Nej, Zola Jesus röst är inte normal. Men så började också hennes operaskolning redan när Nika Roza Danilova, som Zola Jesus egentligen heter, var sju år gammal. Som tioåring uppträdde hon första gången i en operauppsättning. Nu innebär det att trevande skribenter felaktigt liknar henne vid allt från Siouxsie Sioux via Nina Hagen och Kate Bush till Elizabeth Frazer.

– Det gör inte så mycket. Om folk som inte hör skillnad på röster och uttryck vill jämföra mig med andra starka kvinnor är det kanske till och med smickrande.

Det kan till och med vara svårt att jämföra Zola Jesus med henne själv. Hon är 22 år och lika otålig och nyfiken som mångsidig i sin talang. Den som har följt henne över två tidigare album och högar av EP-släpp vet att upprepning inte är något hon är intresserad av. På hennes kommande album Conatus hörs helt nya riktningar och uttryck. 

– Conatus är latin för framåtrörelse.* Jag tycker att det är utmanande att dekonstruera allt man kan och vet och gör. Att göra nytt kräver mycket mer, och det gör skapandet till en väldigt personlig process. Min musik bryter samman titt som tätt. Det är i de sammanbrotten som nya idéer föds, även om det ofta också är väldigt smärtsamt. Det är så jag vill ha det.

Det innebär att Zola Jesus väljer bort idéer och låtar enbart för att de bygger på element som är för välkända för henne. Dessutom måste skivan vara en sammanhängande helhet.

– Jag spelade in runt 40 andra låtar, som av olika anledningar inte kom med på skivan. En del höll inte, en del höll visserligen, men passade inte in i sammanhanget.

Det betyder dock inte att vi aldrig får chansen att höra de ytterligare låtarna.

– Jag lyssnade faktiskt igenom dem häromdagen. Bland det bortvalda fanns det en massa bra. Både sådant som känns färdigt och sådant man kan arbeta vidare med.

Conatus kanske viktigaste nyhet är det omfattande användandet av akustiska instrument, och då framför allt stråkar. 

– Det har hänt några gånger att jag har haft en demo, och bytt ut syntar mot till exempel riktiga stråkar i studion. Förr hade jag inte råd med det utan var tvungen att låta syntarna finnas där istället för andra instrument. Jag kände ingen som spelade stråkinstrument. Men nu kunde jag släppa fram alla mina idéer om hur stråkinstrument skulle kunna bidra till stämningarna i min musik.

Hon har kallats witch house, goth och ännu värre invektiv. Men i Zola Jesus mörka och dramatiska melodier, med avancerade melodistrukturer över elektroniska rytmer finns också något annat. Där finns en värme och en tröst. 

– Sådan är jag – dualistisk. Jag är varm, tröstande och empatisk. Jag bryr mig. Men samtidigt har jag en distanserande sida, under perioder känner jag mig fullständigt alienerad. Det där med goth var vad några ville höra hos mitt andra album. Men det är inte jag.

Samma obekväma synsätt har Zola Jesus på sina kulturella influenser.

– Jag är väldigt inspirerad av situationismen som rörelse och idé. Jag tycker om det ologiska, det odefinierade, det spontana och ogenomtänkta. Jag gillar när man inte vet vad som kommer att hända. Det är väl därför jag tycker så mycket om band som Throbbing Gristle.

Det är något som märks tydligt på scenen, där Zola Jesus är så långt ifrån en stillastående primadonna man kan komma. 

– Om jag skulle stå stilla skulle jag fatta att jag stod på scenen, och då skulle jag drabbas av svår scenskräck. Genom att röra mig mycket, att följa mina infall och att leva med musiken, glömmer jag mig och mina rädslor. 

*Enligt den holländske 1600-talsfilosofen Baruch Spinoza innebär begreppet Conatus en inneboende benägenhet att fortsätta existera och, visst, i någon mån utöka sig själv, snarare än "framåtrörelse". Men vi fattar poängen och ser fram emot slutet av september när Conatus (Souterrain Transmissions/Cosmos) släpps.

Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden september 2011

Av Patrik Forshage

Intervju