TV On the Radio - Return to Cookie Mountain

4AD/Playground

BETYG 4/6

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden juli 2006) 

Återhållsamhet är inte för TV on the Radio. Hiphoprytmer blandas med punkmangel och postpunkmuller, svepande synthsjok möter harmonivrickningar värdiga Zappa. De lägger lager på lager av gitarrer, hemmaelektronik, samplingar och röster, varav Kyp Malones ständigt i falsett, tillsammans med ständiga tempo- och stämningsbyten. TV on the Radio backar inte ens för att slänga in detaljer som sax, flöjt eller metallskrot när det behövs. 

Sånt gör det till en ansträngning att lyssna på Return to Cookie Mountain, och det är precis vad TV on the Radio är ute efter. Liksom bandets multiinstrumentalist och producent David Sitek är sångaren Tunde Adebimpe multikonstnär, med både video och måleri på agendan, och ingen kan ta miste på TV on the Radios Williamsburgska artrock-ambitioner. 

I låtar som I Was A Lover blir det så överlastat att TV on the Radio får svårt att röra sig, men när de som i Hours rensar bland bråtet uppstår spänning. A Method låter som en surrealistisk skildring av den slutgiltiga uppgörelsen mellan Pixies-mangel och Beach Boys-harmonier (båda dör), medan Wolf Like Me är ett av skivans mer rättframma spår. Snabb och avskalad, med en distande gitarr i huvudrollen, blir den ändå till en störande och ljuv kakafoni, tack vare halsbrytande taktbyten och sångarnas disparata röster. Ingen chans för lyssnaren att försoffas eller slappna av. 

Scary Monsters (and Super Creeps) verkar vara måttstocken mot vilken TV on the Radio vill mäta sig. De lyckas riktigt bra, med än större konstnärlig dramatik adderad, och det är lätt att förstå varför David Bowie tränger sig in i studion för att få lägga bakgrundssång hos sina nästa protegeer efter Arcade Fire.