Torsson: Låt för låt

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden september 2020)

Härom veckan släppte de ett nytt album, Torsson. Sol och måne är bandets nionde studioalbumet i ordningen, för den som håller räkningen, och med den där säregna kombinationen av traditionell folkparksrock och dramatiska vardagstexter som har präglat bandet ända sedan de först stod på scen hemma i Lund 1976. Före sommaren kom dessutom en inbunden lyrikvolym med bandets samlade texter, Torsson - texter 1979-2020. Det finns alltså många anledningar att be det fjärde bäste bandet i Lund berätta om några av de mest centrala låtarna i deras vid det här laget ganska omfattande katalog.

Klippans centrum

Från samlingsalbumet Svensk Pop (Svenska Popfabriken 1979)

Bo Åkerström: - Denna text kom till en natt i ett lyhört studentrum på Norra Fäladen i Lund. Torsson hade bildats något år tidigare. Vi hade mest spelat covers, och det hade precis gått upp för oss att vi kanske kunde skriva egna låtar och egna texter.

- Eftersom det var jag som sjöng så blev det min uppgift att få ihop några originallåtar till nästa repetition. Jag tänkte listigt att gör man en låt som Kansas City på svenska så skulle det inte behövas så många rader för att få ihop till en hel låt.

- Texten blev inspirerad av verkligheten på så sätt att den beskriver hur jag fick ta mig till Studio Bombadill i Klippan med tåg. Det fanns två sätt, med byte i Hässleholm eller i Åstorp. Åstorp gick snabbare så det blev oftast den vägen.

- När vi spelade in den något halvår senare behöll vi Wilbert Harrisons shuffle-lunk. Jag spelade elgitarrkomp med trioler för att det skulle låta som pianoklinket i originalet.

- Låten blev ganska ofta spelad och ett slags signum för bandet de första åren. Förmodligen för att Torsson då sades komma från Klippan. Vi spelar fortfarande Klippans Centrum på de flesta konserter.

ELMIA-Jordbruksutställning

Debutsingel Gå Mot Strömmen/ELMIA-Jordbruksutställning (Kloaak 1979), och nyinspelad version på debutalbumet Att kunna men inte vilja (Svenska Popfabriken 1980)

Bo Åkerström: - Detta var nog den första låten jag skrev från scratch. Jag satte mig ner med penna och ett tomt pappersark och började fundera. Hur gör dom stora låtskrivarna? Det visste jag naturligtvis inte, men mitt bestämda intryck var att många berättade om sin ungdom.

- Sagt och gjort, jag skrev ihop en text om ett av mina första sommarjobb. Jag hade verkligen stått i en glasskiosk på ELMIA tillsammans med min kompis Claes. Det hade blivit pannkaka av alltihop första dan när elektriciteten till frysboxen försvann efter ett kabelbrott ute på gräsmattan och glassen smälte.

- Melodin och ackorden kom till efter ett invecklat teoretiskt resonemang som jag senare också använde till låten Tivoli - att växla mellan ackord som normalt inte hör ihop men som har en gemensam ton, i detta fallet A, F och Fiss-moll. Låten har också ett udda grepp i refrängen: man sjunger tvåochsextifem tre gånger omväxlande till ackorden A/C, C/A och A/C. Jag lyssnade nyligen på originalinspelningen och hörde till min förvåning att där sjunger jag tvåochsextifem 4 gånger, varje gång till A/C. Vi måste alltså ha kommit på det udda greppet senare, kanske efter att ha spelat låten live ett tag. Någon gång har jag försökt förklara detta för publiken under en konsert. Jag tror inte någon förstod vad jag pratade om.

Det spelades bättre boll

Från debutalbumet Att kunna men inte vilja (Svenska Popfabriken 1980)

Bo Åkerström: - När Hans Dalén och jag skrev den här texten kunde jag inte mycket om fotboll. Hasse hade bättre koll än jag så jag hade ändå inga betänkligheter att göra en låt på det temat. Jag visste i alla fall att J-Södra hade en ärkerival i Grimsås i Division 1 Södra på 60-talet. Jag hade ju vuxit upp i Jönköping och vi bodde nära Stadsparksvallen där köerna ringlade förbi vid matchdags.

- Vi hade en klar bild av melodi och upplägg med vers och refränger. Introt hade Hasse klart, det var taget från en låt av den gamle countrynestorn Ernest Tubb. Storyn bara rann ur oss, vi levererade snabbt varsin vers och varannan rad på refrängen. Det tog oss max en halvtimme i min lilla lägenhet i Lund att göra färdigt låten och efteråt gick vi till Grifo Grill och åt rödspätta med remouladsås och varsin öl. När vi spelade in den i Klippan gick det ungefär lika lätt, det var som om den spelade sig själv.

- Vi blev inte särskilt förvånade när det blev den mest spelade låten från vårt debutalbum, Att kunna men inte vilja. Dels handlar den om fotboll, vilket verkar vara ett oslagbart sätt att nå ut, och dels är det något självklart med hela låten. Det är fortfarande en låt vi så gott som alltid spelar på konserterna och faktiskt än i dag en av dom allra roligaste att spela.

Assar höll ett tal

Från debutalbumet Att kunna men inte vilja (Svenska Popfabriken 1980)

Bo Åkerström: - En av mina egna favoritlåtar. Den sågs med en viss skepsis när jag först presenterade den för bandet. Den ansågs både för långsam och för lång. Man ska veta att i Klippan runt 1980 var det enbart snabb uppkäftig pubrock, typ Ramones, som gällde. Den fick i alla fall vara med på debutalbumet mest för att, tror jag, det behövdes fler låtar för att bli en komplett skiva.

- Texten är förstås påhittad men skulle mycket väl ha kunnat vara sann, och hämtad från min egen uppväxt. Familjen åkte ofta till en vän till min mamma i Simrishamn som hette tant Barbro. Tant Barbro skulle ha kunnat ställa till med just ett sådant kalas som beskrivs i låten. Assar är påhittad men min morbror Bertil höll gärna tal vid släktsammankomster.

- I början av bandets karriär, 80- och 90-talen, spelade vi mest för en stökig, berusad och stående publik och då använde vi Assar höll ett tal som "partykiller". Det betydde att vi la den sist bland extranummerna för att få publiken att gå, förhoppningsvis uttråkade av låten. Det brukade fungera.

- Jag gillar låten på grund av dess enkelhet men som ändå tycks nå fram till publiken när vi spelar den live nuförtiden. Man kan se det på de koncentrerade ansiktsuttrycken. Den är också en plattform för fina soloprestationer av bandets instrumentalister, tidigare Christer Lundahl och numera Michael och Thomas.

Öresundstwist

Från En rökare i krysset (Svenska Popfabriken 1984)

Bo Åkerström: - Refrängen i låten var tänkt att låta som något av Rod Stewart och Faces. En handfull män skulle sjunga unisont, dvs inga stämmor, inte för fint. När vi spelade in sången fanns det inte tillräckligt med folk i studion för refrängsången så vi bad några killar från gänget som alltid brukade sitta och hänga utanför att komma in och sjunga med. Det blev rätt stämning tyckte vi då även om det blev många omtagningar för att få dom att förstå att dom inte skulle sjunga på uppsvenska.

- Christer Lundahl och jag reste till Helsingborg för att spela in autentiska ljud på en portabel kassettbandspelare. Det var raspiga högtalare inifrån färjan och inbromsande godståg när färjan la till mot kajen.

- Texten skrev jag en ledig dag i Tidaholm. Jag hade följt med min fru dit och hade några timmar över på eftermiddagen medan hon jobbade. Vi bodde på ett pensionat i centrala Tidaholm - som förresten blev förebild till Ett litet hotell några år senare - där värdinnan bad oss köpa ut på Systembolaget. Hon var alltid själv iakttagen av ett par systrar som bodde ovanför Systemet och styrde skvallret i staden. Det var onödigt att ge dom mer bränsle, tyckte värdinnan.

- Vi spelade låten ganska ofta som sistalåt på 90-och 00-talen. Det är perfekt att använda utrymmet mellan dom två avslutande refrängerna till att tacka publiken och presentera bandet.

Rim och reson

Från Islands Of Hawaii (Rim & Reson 1995)

Bo Åkerström: - Detta är en shuffle-låt precis som Klippans Centrum. Shuffle-beatet kan ibland göra så att låtar får ett härligt sväng. Nackdelen är att shuffle kan uppfattas som lite barnsligt och gammaldags. En shuffle-låt riskerar att inte tas riktigt på allvar.

- Ibland tror jag att det är på grund av shuffle-låtarna som Torsson ibland ses som ett humorband som spelar en föråldrad typ av musik. Det finns en knapp i moderna inspelningsprogram på datorn med vilken man kan ställa in olika grader av shuffle. Den använder jag ibland när jag gör mina demos men aktar mig så det inte blir för mycket. Lite sväng kan bli bra, men för mycket shuffle blir vulgärt på nåt sätt.

- Texten i Rim och reson bygger på ett minne jag har av att min pappa tog ut hela familjen på Esso-restaurangen en gång när jag var i 10-årsåldern. Det var en riktig högtidsstund eftersom vi aldrig annars gick på restaurang. Det där med flipperspel i entrén kommer inte från min barndom utan härrör snarare från dom restauranger och kaféer jag stötte på under min Klippan-period.

- Vi spelar låten ganska ofta på våra konserter. Det är framför allt Michaels förtjänst, så fort han kom med i Torsson drev han igenom att vi skulle spela låten live.

Rolf Ren 

Singel (Svenska Pop Fabriken 1988)

Bo Åkerström: - Jag skrev Rolf Ren i slutet på 80-talet och skickade en brusig kassettbandsdemo till ett skivbolag i Stockholm. Ett bolag i kretsen runt Stickan Andersson, Tomas Ledin och andra storheter i musikbranschen på den tiden hade gått ut med en allmän förfrågan om original-jullåtar till en kommande samlingsskiva. Det gick förstås inte så bra, dom hörde aldrig av sig och jag vet fortfarande inte om dom fick bandet.

- Det var första gånger jag skrev en låt i badkaret. Jag gör det fortfarande ibland.

- Vi fick vårt första barn på 80-talet och det blev mycket Disney på TV. Låten är inspirerad av en Disney-film om Långben där bakgrundsmusiken var en låt som växlade mellan moll och dur. I Rolf Ren går verserna i moll och refrängerna plus ett mellanparti i dur.

- När vi spelade in låten i studion var bandet på ovanligt gott humör. Anders Möller hade lånats in från Buckaroos och levererade ett härligt avslappnat och lekfullt pianospel. Anders signades därefter upp som ny medlem i Torsson.

- Vi gav först ut Rolf Ren som julsingel. Det blev inte någon hit men jag hörde den ändå strax innan jul som bakgrundsmusik på ICA fast inspelad av ett dansband, möjligen Lasse-Stefanz.

Hej, kontinent!

Singel (Amalthea 1992)

Thomas HoIst: - Det finns många sätt som en låt kan bli till på. Ibland finns det en färdig sådan, men av någon anledning vill låtskrivaren göra om någon del. Så var det när Hej kontinent kom till. Hasse Dalén hade skrivit en låt om att färdas på väg 108 genom Skåne, för många ett obegripligt tema för en låt men så har det aldrig fungerat i Torsson.

- Men det fanns ett problem. Hasse hade använt Route 66, välkänd amerikansk rocklåt, som underlag till melodin och tyckte nu att det blev aningen krystat. Så jag fick uppdraget att modifiera en smula. Just då vill jag minnas att jag lyssnade mycket på så kallad tex-mexrock, vilket ledde till jag ville göra ett försök att få musiken dithän. Anders Möller, vår klaviaturist, var också bra på dragspel och gillade samma typ av musik så det var lätt att övertala honom att göra solot på dragspel - en nyhet i Torssons repertoar. Låten spelades in och vi blev alla nöjda, jag har för mig att det är Bo som slår an några toner på en leksaksxylofon i början.

- En rolig parentes är att när jag en tid senare hälsade på mina föräldrar skulle det spelas Bingolotto, de hade förberett med bricka till mig också. När programmet avrundades spelades en sista låt och det var… Hej kontinent. Framförd av dansbandet Wizex. Jag minns att Leif "Loket" Olsson såg aningen butter ut där han svävade omkring på dansgolvet. Jag kastade mig på luren, ringde Hasse och sa åt honom att sätta på TV:n. Efteråt ringde vi upp igen, skrattade gott och kom överens om att spendera STIM-pengarna på öl i Lund. Det räckte nog inte till så många öl, men ändå.

En tung missbrukare

Från Det fjärde bästa bandet i Lund (Borderline/Rim & Reson 2007)

Bo Åkerström: - En tung missbrukare ligger på albumet Det fjärde bästa bandet i Lund. Vi värvade Michael Sellers som gitarrist till inspelningarna av det albumet eftersom Thomas Holst tidigt förklarade att han skulle få dåligt med tid. Dessutom hade Göran Engström, bandets dåvarande klaviaturspelare, precis slutat.

- Michael tog från början kommando rent musikaliskt vilket vi andra var tacksamma för. Min demo till En tung missbrukare var inspelad i shuffle-tempo men Michael föreslog att vi skulle spela rakt tempo. Jag hade också tänkt mig en luftig, halv-akustisk låt men i Michaels händer blev det en råbarkad rock-låt. Vi var alla var mycket nöjda med resultatet.

- När jag skrev låten var jag inspirerad av den engelska 70-talsartisten Kevin Coyne både textmässigt och i harmoniuppbyggnaden. En tung missbrukare tillhör numera våra mest spelade live-låtar. Den är högljudd, snabb och gitarrtät utan att vara en bluestolva och sticker därför ut litegrann. Det gäller bara att inte lägga in den för tidigt i setet eftersom det kan vara svårt att följa upp den, menade vår förre trummis Sticky Bomb som höll En tung missbrukare högt.

Tre kusiner

Från Torsson (Gamlestans Grammofonbolag 2016)

Dan Persson: - Jag hade lovat Bo att skriva en låt till vår kommande 40-årsjubileumsplatta 2016. Jag drog rätt länge på det och gick och funderade på vad texten skulle handla om men kom inte på något bra. Så läste jag en artikel om Elton John och hans album Goodbye Yellow Brick Road och där dök namnet Nigel Olsson upp. Olsson var Eltons trummis under storhetstiden på 70- och 80-talet. Jag minns från den tiden att jag tyckte namnet var lite roligt, ett udda förnamn och svensk stavning på efternamnet. Så där fick jag något att börja spinna kring.

- Idén med tre kusiner är påhittad men inspirerad av min farfar Gerhard som hade släktingar som emigrerade tiII USA på 20-talet. Jag placerade handlingen i Provo i Utah, där över 80 procent är mormoner, och en av de skjutglada kusinerna blev just en sådan och det blev ett bra rim på "mormon" och "suttit för rån".

- När jag skulle skriva musiken tänkte jag mig refrängen som den i Baby Ride Easy med Carlene Carter och Dave Edmunds, med fina moll- och durvändningar och två sångstämmor. Men jag lyckades inte få till det så jag gav texten till Bo och fick tillbaka en demo i form av en rak rocklåt med break och allt. Det fanns till och med sådan där hiccup-sång à la Buddy Holly på ett ställe i refrängen, men det föll bort sedan när vi repade in den med bandet. Kanske lika bra.

- Låten blev snabbt en publikfavorit och har nog varit med på alla konserter sedan dess.

Helgon och kriminell

Från Sol och måne, (Adore Music 2020)

Bo Åkerström: - Vi använde Helgon och kriminell som provlåt till det nya albumet Sol och måne. Vi hade bestämt att denna gången skulle vi först repa in låtarna, spela dom live, putsa på dom och färdigställa arrangemanget ordentligt innan vi spelade in dom i studion.

- Jag valde ut Helgon och kriminell och några till som särskilt lämpade för att prova det tillvägagångssättet. Det visade sig vara ett lyckat drag för låten flöt på redan på första repet. Munspelet använde jag i demon mest för att markera var solopartier skulle in men vi behöll det i slutändan. Texten är ett slags tankeexperiment där jag bara vill påpeka att om man tänker sig att nåt slags högre väsen styr och ställer här på jorden så måste det ju vara en dubbelnatur. En som både är god och ond. Både helgon och kriminell, alltså. Vi spelade den ett tiotal gånger live innan vi spelade in den och den verkade gå hem hos publiken. Det tog vi som ett slags klartecken för att spela in ett helt album.

Torssons nya album Sol och måne finns ute nu, liksom den stiligt inbundna samlingen låttexter Torsson - texter 1979-2020 (båda utgivna av Adore Music)