The Divine Comedy - Foreverland

The Divine Comedy/PIAS

BETYG 4/6

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden augusti 2016

Neil Hannons orkestrerade akademiska pop är smartare än alla andras, och till och med när hans historiska referenser är uppåt väggarna som i Catherine The Great förväntar han sig att publiken har koll. Möjligen finns lite modernitet i hur How Can You Leave Me On My Own låter som en munter stråkvartetts försök att spela upptempogroove, eller i den flåsande suggestiva A Desperate Man med sin storslagna orkestrering för tankarna till senare års Sparks. 

Annars är tidlöshet eller vintage ledstjärnan, till exempel med Funny Peculiar med Cathy Davey, som har en titel som perfekt fångar sångens karaktär och som nära nog tangerar Ella Fitzgeralds och Louis Jordans inspelning av Baby It's Cold Outside i charm och flörtighet. På samma sätt lotsar han oss igenom den smäktande 40-talsballaden I Joined the Foreign Legion (To Forget), och här finns gott om valser och små bagateller med dämpade manskörer och franskt dragspel som soloinstrument. Får man ändå inte nog slår man till på deluxeutgåvan med en komplett kammaropera för Neil Hannon, stråkkvartett och piano.