Rachid Taha – Zoom

Naïve/Playground
BETYG: 5/6

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden, mars 2013)

Över Europa sänker sig mörkret, och på tvärs mot både globaliseringsprocesser och bättre vetande håller etnicitet på att bli en alltmer avgörande identitets- och sorteringsmarkör. I det sammanhanget grubblar Rachid Taha över sin tilldelade identitet i den akustiska Wesh (N'Amal). "Är jag arab, är jag europé", resonerar han i den omskakande starka ingången till Zoom, och att det överhuvudtaget är något man behöver överväga att definiera 2013 väcker uppgivenhet och sorg. Har SD bara genom att tvinga upp frågan så högt på agendan redan vunnit?

Svaret är nej, och Rachid Taha är ett utmärkt exempel på det. Ända sedan sina tidigaste album har han med nyfikenhet och påhittighet låtit den musik han älskat färga den i grunden traditionsstyrda nordafrikanska raï-musik som är hans bas. "Rock'n'rai" har Rachid Tahas musik kallats, och även om det ibland blivit lite för utslätat, bland annat hans förra synthbaserade album Bonjour, har han oftare träffat rätt. I synnerhet när han gått ett steg längre och låtit musiken väsnas extra, som när han här i Khaloubni/Ya Oumri snarare spelar "rai-punk". Hans tidigare arabiskspråkiga Clashcover Rock el Casbah får en fortsättning i ett samarbete med Mick Jones, som bidrar rejält med både gitarr och sång i Algerian Tango, en låt som är vad den heter och som redan utan Mick Jones förträffliga insatser hade varit ett av de allra starkaste ögonblicken på Zoom.

Det är lätt att fastna i namnrabblande. Justin Adams (tidigare med Jah Wobble och Robert Plant) har producerat på ett innovativt och genreöverskridande sätt, utom en nyinspelning av Rachid Tahas 20 år gamla antirasistiska Voilà Voilà där Brian Eno lagt näsan i blöt och där såväl Agnès B, Femi Kuti och Eric Cantona kan höras. Lägg till det en flerspråkig variant av Elvis Now or Never, och därtill snygga samplingar av "Egyptens fjärde pyramid" Oum Kalthoum.

Men allt sådant är utanpåverk, för det är Rachid Taha själv som är Zooms hjälte. Hans musik är lätt att omfamna oberoende av etnicitet, och med sin raspiga auktoritet i både röst och låtmaterial har han kapaciteten att fortsätta sabotera mörkerkrafternas vilja att sortera och isolera oss från varandra.