Primal Scream - Come Ahead

BMG

BETYG 4 av 6

Fram till millenieskiftet hade Primal Scream en tio år lång period av att som få andra ständigt överraska ljudmässigt genom att låta månadens inspirationskälla styra deras sound i idel nya riktningar. De senaste 20 året har det varit glesare mellan skivsläppen och mindre omtumlande sound, och efter Martin Duffy frånfälle är det en gång så stora och spretiga Primal Scream numera Bobby Gillespies egen angelägenhet, tillsammans med den ensamt kvarvarande kollegan Andrew Innes.

Då lutar sig Bobby Gillespie istället tungt mot den irländske producenten och DJ:n David Holmes, som även han hade sin storhetstid på 90-talet men som fortsatt göra utmärkta album, senast strålande Blind on A Galloping Horse för ett år sedan. XTRMNTR för snart 25 år sedan var senast David Holmes var involverad i ett Primal Scream-album, men det finns inga likheter mellan den skivans digitala och elektriska noiseexplosioner och Come Ahead. Istället har David Holmes låtit de protestsånger Bobby Gillespie skrivit på akustisk gitarr göra en rejäl tidsresa till dansgolvet på Studio 54 för exakt 50 år sedan.

Come Ahead är ett album till stora delar av fullt av det tidiga sjuttiotalets mest utstuderade disco, med smattrande hi-hat, med wahwah-gitarrer, falsettkörer och laserljudeffekter direkt ur Star Wars. Framför allt märks det i en ständigt närvarande och hårt regisserad stråksektion, som virvlar runt i såväl gospelsvällande Ready to Go Home, i Love Insurrections loja Chic-groove (inklusive tvärflöjtssolo!) och allra mest utstuderat i Innocent Money högenergidisco. Till och med när genremönstret bryts i suggestiva Love Ain't Enough med suggestivt manande rytm och ett drivet och förvridet gitarrriff så virvlar stråkarna runt fötterna som en frisk höstbris.

Bara på några ställen kliver Come Ahead av det glittriga dansgolvet för udda utflykter i olika riktningar, som med den svävande och drömska balladen False Flag med Andrew Innes snyggt Bowierefererande Fripp-gitarr. De slickade discomarkörerna hade suttit obekvämt också i den suggestiva afrofunken i Cirkus of Life, som tillsammans med hitpotentiella The Centre Cannot Hold är skivans vassaste utropstecken. De räcker måhända inte för att placera Come Ahead på pallplats bland Primal Screams nu totalt 12 studioalbum, men det räcker ändå långt.

Av Patrik Forshage

Den 8 november 2024

Skivrecension