Mona Sahlin: Dödskalle och mästerligt möter…

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden juli 2008)

Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin har råkat i blåsväder ett antal gånger. Våra två stjärnreportrar tänkte vara schyssta och bara ställa henne mot väggen för den gången då hon valde Bruce Springsteen framför Nobelfesten eftersom Tobleroneaffären känns rätt uttjatad. Men tydligen har Mona ännu inte fått nog av ämnet eftersom hon självmant tog upp spektaklet igen.

(DÖDSKALLE) Hur gick det när du ställde upp i Melodifestivalen?

–Det låter som om jag var med och uppträdde. Jag var ju med i Nacka musikskola när jag var liten, bland annat i flickkören. Vi var väldigt duktiga, så vi fick förmånen att vara med och köra till en del artister, bland annat till Jan Malmsjö i en låt som hette Hej clown, som tyvärr bara kom tvåa i Melodifestivalen. Men vi vann på Svensktoppen, före Tommy Körberg och hans Judy min vän.

(MÄSTERLIGT) Etta på Svensktoppen! Wow!
–Ja, med min lilla barnröst i refrängen. (sjunger) "Hej clown, kom hit så vi får titta på dig".

(MÄSTERLIGT) Är du en vinyl-, en cd- eller mp3-människa?
–Cd-människa. Det går ju inte att vara vinylmänniska längre. Dotterns kille är fortfarande vinylmänniska, och när man är där spelar man ju dem. Men cd, för mp3 har jag inte kommit in i.

(DÖDSKALLE) Inga illegala nedladdningar med andra ord.
–Nä, det gör jag faktiskt inte. När man lever i den här musikvärlden, vilket jag verkligen gör genom hela familjen, och när man vet varför det har blivit så dyrt att gå på festivaler, därför att det är enda sättet för artisten att få in pengar, då laddar jag inte ner av princip. Sedan skulle jag önska att branschen kunde hitta andra lösningar, för nedladdningen är ju här, det går ju inte att ändra på, och man måste dela på pengarna på ett rimligt sätt.

(MÄSTERLIGT) Hur borde man göra det?
–Det som man börjat diskutera nu är ju som man gjorde med videofilmerna, att varje gång man hyr något går en del av de pengarna till dem som låg bakom filmen, och på samma sätt borde man kunna göra med musik. Branschen får inte bara ropa på lagstiftning, utan måste vara lite mer innovativa själva.

(DÖDSKALLE) Annars brukar ett av dina vanligaste uttryck vara "Jag vet inte".
–Ja, om jag inte vet så svarar jag så. 

(MÄSTERLIGT) Är du glad eller besviken över att Hillary Clinton inte blir presidentkandidat?
–Det är jag besviken över. Det viktiga är i och för sig att det blir en demokrat som blir president, men jag hade väldigt gärna sett Hillary som kandidat.

(MÄSTERLIGT) Det är förresten skönt att du inte är lika käck som Maud Olofsson.
–Alltså, om någon jämför mig med Maud, då blir jag allmänt sur, kan jag säga. Det var skönt att du tycker det.

(DÖDSKALLE) Men kan man verkligen lita på någon som är så inställsamt alldaglig och vanlig som du är?
–Jag är så trött på att så mycket frågor handlar om personer. Jag fattar att personer är viktiga, det är de i alla förhållanden, också mellan väljare och politiker. Men jag tycker att det håller på att bli väl mycket sånt. Jag hoppas att väljarna kommer att fortsätta tycka att politiken är det man röstar om. Sedan kan man tycka mer eller mindre om personen, men jag vill inte ha ett amerikanskt system med en boxningsmatch mellan mig och Reinfeldt. 

(DÖDSKALLE) Fredrik Reinfeldt sitter i tv och pratar fotboll…
–Ja, han är statsminister. Det är klart att han ska heja och prata om landslaget. Det säger jag inget om, det är bra. Alla ska heja på Sverige, tycker jag.

(DÖDSKALLE) …och du åker till Hultsfredsfestivalen. Vilket går hem bäst i stugorna?
–Alltså, nu åker inte jag till Hultsfred för att synas. Jag har varit där i tio eller elva år nu, och har en dotter som bor där nere, så jag är där för att det är kul. Men jag hade hellre suttit som statsminister och pratat om fotboll, men nu är det inte så. 

(MÄSTERLIGT) Jobbar du med en stylist?

–Nej, det gör jag inte.

(DÖDSKALLE) Varför har du alltid så kluttig mascara?
–Jag har alltid haft det. Det har blivit en del av mig. Jag känner mig naken, oklädd och ful utan mascara. Så är det bara.

(DÖDSKALLE) 3,3 i slutbetyg var ju inte så lysande.
–Nä, det var det väl inte. Lite över medel. Några ämnen var jag riktigt duktig i, och tyckte var kul, och andra ämnen var jag jättedålig i och gillade inte. Så jag hade väldigt ojämna betyg. Engelska, svenska och samhällskunskap hade jag bra i, och dåligt i typ fysik och kemi. 

(MÄSTERLIGT) Thomas Bodström. Advokat, fotbollsspelare, dokusåpadeltagare, författare, politiker. Borde han inte välja yrke snart?
–De som väljer politik som yrke tycker inte jag ska hålla på med politik. Thomas är som han är. Jag brukar säga det — och jag menar det verkligen med kärlek — att jag tycker att det är så bra att Thomas finns och att han är som han är. Alla kan inte vara som han, det vore förskräckligt, men Thomas behövs.

(MÄSTERLIGT) Vilket av dem tycker du han borde välja?
–Om man tar bort politiken som yrke, okej? En gång har jag sett Thomas i rättssalen, och blev oerhört imponerad. Han var så duktig. Skulle jag råka illa ut skulle jag gärna gärna gärna vända mig till Thomas. Han är en bra försvars-advokat. Han skriver hyfsat, men är en riktigt duktig jurist.

(MÄSTERLIGT) Fortfarande lagt av att röka?
–Ja. Men jag tuggar nikotintuggummi.

(MÄSTERLIGT) Visst blir livet mycket tristare utan?
–Ja. Det blir absolut tristare. Och förhoppningsvis lite längre. Jag sakna det här (rullar drömskt en imaginär cigarett mellan fingrarna), men jag kommer aldrig att röka igen, fast det är en sorg fortfarande.

(DÖDSKALLE) Varför var du inte med i facket under lång tid?
–Jag startade eget företag då. Jag har varit med i Handels i alla år, och de har inget medlemskap för småföretagare. Det var liksom inte okej att vara med. Jag tyckte inte det, och de tyckte inte det. Men nu är jag med igen. 

(MÄSTERLIGT) Det där med Bruce Springsteen före Nobelfesten var värsta grejen.
–I media, ja. För mig var det ingen stor sak, det var ganska givet. En del av reaktionen tror jag var lite avundsjuka, och andra kanske inte alls förstår det där hur man som 51-årig tant kan ha ett sådant idolförhållande till en artist. Några har ingen aning om vem Springsteen är, och för många är det nog så att deras högsta dröm är att gå på Nobelfesten. De kan bara inte förstå hur man kan tacka nej till det. Det är i och för sig en känsla som jag kan ha respekt för.

(MÄSTERLIGT) Om Bossen hade gett dig ett skamligt förslag där backstage, hade du varit frestad?
–Nej. Hehehe. Vissa saker är det jättekul att ha drömmar om, men man vill inte ställas inför dem på riktigt. Jag har ju fått komma bakom scenen och träffa honom, och han kom inte med något skamligt förslag. Han var bara skittrevlig. Men min man brukar säga, halvt på skämt och halvt på allvar, att han har fått acceptera att vi är tre i vårt äktenskap. 

(MÄSTERLIGT) Jag läste ett öppet brev du hade skrivit till Bruce Springsteen för några år sedan, och du avslutade med ett PS.
–Mm, det kommer jag ihåg, det PS-et, eftersom jag fick höra rätt mycket om det av personen ifråga.

(DÖDSKALLE) "Visst är det svårt att tro att du och vår statsminister Göran Persson är lika gamla" skrev du till Bruce. Vad sa Göran om det?
–Jag kommer inte ihåg ordagrant vad han sa, men han muttrade rätt så mycket om det där. Så är det.

(DÖDSKALLE) Men visst var det en medveten taskspark mot Göran?
–Njae, det var verkligen en förundrad kommentar bara, att människor som är lika gamla… Hur olika intryck och hur olika personligheter de kan ha. Ålder är någonting relativt, och jag tycker fortfarande att det är fascinerande när man ser dem på scenen att de är lika gamla. Det tycker jag.

(DÖDSKALLE) Branting, Per-Albin, Tage Erlander, Palme, Ingvar Carlsson och Göran Persson. Har du tänkt på att du är den enda sosseledaren på 100 år som inte varit statsminister?
–Mm. Jag hoppas att jag får sälla mig till skaran. Det finns två som blev valda till partiledare utan att samtidigt bli stats-minister, och det är Branting och jag, och jag är den första kvinnan. Det känns mer unikt än… Alltså, vi har förlorat ett val, och det är bara att förlika sig med, men att få vara den första kvinnan i den där raden, det tänker jag mer på. 

(MÄSTERLIGT) Kan vi inte få ställa två frågor till, bara?
–Jodå. Något med Toblerone kanske?

(MÄSTERLIGT) Inte just det. Men kläder. Har du kvar den där snygga röda skinnjackan med gröna ränder…
–Den snygga röda skinnjackan med gröna ränder? Har jag haft en sådan?

(MÄSTERLIGT) Ja.
–Kommer du ihåg alla kläder du har haft? Det var ju en jacka som figurerade i den där Sahlin-affären, om det var den? Jag har ingen aning om vart den tog vägen, men jag har inte kvar den. Man måste ju komma ihåg att både den skinnjackan och Tobleronen betalade jag med mina egna pengar.Ibland känns det som om man måste påminna om det.