Lisa Germano – In the Maybe World

Young God/Dotshop.se
BETYG: 4/6

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden, juni 2006)

Åren som violinist med alla från Giant Sand via David Bowie till Sheryl Crow har gjort Lisa Germano till ett hushållsnamn i många läger. Hennes mångåriga solokarriär, och de jämförelser med PJ Harvey och Cat Power som slentrianmässigt plockats fram för att beskriva den, har väckt nyfikenhet hos ytterligare fler. Men sådana jämförelser är om sanningen ska fram enbart genusbetingade, inget annat.

Lisa Germanos vackra mollstämningar och spröda sånger har betydligt fler beröringspunkter med de operettendenser och klassiska ambitioner som är så avgörande för till exempel Rufus Wainwright. Skönheten i hennes stilla sånger, där stråkarna av naturliga skäl har en framskjuten position, är illusorisk. För när Lisa Germano gör introverta djupstudier hittar hon bara ångest, tomhet, övergivenhet och död. "Go to hell, fuck you," lyder det stillsamma omkvädet i skivans finaste sång Red Thread, och i hennes kanske-värld kommer inte vår efter vinter, då kommer bara nästa storm. 

Ändå lämnar man tjuvlyssnandet av hennes timme på terapisoffan med en varm känsla i sin kropp, eftersom mörkrets hjärta är så vackert.

Skivrecension