Jeffrey Lewis - The Even More Freewheeling’ Jeffrey Lewis

Blang

BETYG 4 av 6

Många av artisterna på New Yorks anti-folkscen för 20 år sedan var så fulla av sig själva att det var odrägligt (Adam Green och Moldy Peaches, någon?), men Jeffrey Lewis har alltid hållit högre standard. Musiken är inte hans enda uttrycksform, och hans tecknade serier får ta en del av det tokroliga så att hans album kan vila i en Greenwich Village-tradition som går hela vägen tillbaka till 1960-talet.

Ändå är skivomslagets Dylan-parafras långt utanför den goda smakens gränser, och att hela klabbet är raskt och osentimentalt inspelat på bara fyra dagar innebär att en hel del skavanker slunkit med. Rätt mycket skavanker faktiskt, särskilt i den mycket spartanskt liveinspelade 100 Good Things, som börjar som en forcerad ironi även listkulturen och snabbt slår över i Jeffrey Lewis egen lista, som bland annat förstås rymmer skivor - "hundreds and hundreds and hundreds and hundreds". Movie Date är mer underfundig som kärleksförklaring - trots allt - till en partner som varje fredag somnar 30 minuter in i filmen, och som aldrig får veta om Woody Allen och Annie Hall håller ihop sin relation.

Men riktigt bra blir det när Jeffrey Lewis helt lägger bort sin smartass-attityd, som i den visserligen lite vrickade men mycket kärleksfulla hyllningen till salig David Berman i DCB & ARS. Allra bäst är skivans allvarsamma och fina The Endless Unknown, som i sin känslighet hade kunnat vara en sorgsen Lou Reed- och John Cale-outtake från Songs for Drella. Om Jeffrey Lewis kan få hjälp att sluta tvångsmässigt dumskoja så har han en gedigen framtid i sådant stilla vemod.

Av Patrik Forshage

26 mars 2025

Skivrecension