James McCartney – The Blackberry Train

Maybenot/Playground
BETYG: 4/6

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden, maj 2016)

De fräsande gitarrer som dominerar det snabba och skräniga inledningsspåret Too Hard är lätta att associera till inblandade Steve Albini, och likaså det massiva grunge-hänget i Waterfall. Däremot är det inte lika lätt att koppla till klanen McCartney (som James försöker maskera genom att i Unicorn påstå om Linda att "My mother is a goth"), där ingen familjemedlem har varit i närheten av en sådan tyngd och attack sedan pappa spelade in Helter Skelter.

På sina håll finns ändå kopplingar till pappa Paul, ytligt när James McCartney sjunger om sin längtan efter att hålla handen i Peyote Coyote, och mer avgörande i en påfallande och ständigt närvarande melodikänsla. Skivans elva spår är allihop utmärkta eller bättre ändå, med grad av slammer som avgörande kvalitetsfaktor. Men just den där fantastiska stenhårda gitarrinsatsen i inledande Too Hard kan inte James McCartney ta åt sig äran för. För den spelas av Dhani Harrison.

Skivrecension
Av Patrik Forshage