[Ingenting] förändras av sig själv

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden april 2004)

- Det var skitjobbigt att heta [ingenting] i början, men jag börjar vänja mig. Det handlar bara om hur man uttalar det. "Vi heter... [ingenting]", med betoning på "heter", menar Mattias Bergqvist. 

- Vadå, det är inget konstigt med det, bestämmer Crippa Sanders. Det hade varit soft att inte ha något bandnamn över huvud taget, men [ingenting] är okej, det är ett av de få svenska orden som är schysta i sig. Från början tänkte jag att vi inte skulle ha några låttitlar heller. Men det funkade inte när vi repade, alla började kalla låtarna olika, så vi förstod inte vad vi pratade om.

Efter bara ett halvårs existens har [ingenting] som första svenskspråkiga band signats till etiketten Labrador, som tidigare konsekvent har jobbat mot utlandet med sina artister. 

- Jag tror att vi kan funka skitbra i engelskspråkiga länder, de kanske inte vill höra svenska band sjunga på deras språk utan hellre på nåt spännande trollspråk. Jag skulle gärna sticka till Glasgow på turné, säger Sebbe Ross, som har en sidokarriär som banjospelare åt bland andra Shout Out Louds. 

Och visst kommer [ingenting] att funka, för redan på sin första EP har [ingenting] allt. Svensk gammal punkpop som den lät när Joppe Pihlgren var för ung för att köra bil. Ömsinta kärleksförklaringar och förvirrade semesterminnen. En gnutta blås, och med Förut var jag blind också ansatsen att göra gospel till en del av Stockholms indiekultur. 

- Det är för mycket blås i svensk pop idag. Vi vill använda det på ett annorlunda sätt, vi vill inte ha folk som spelar slingor. Däremot planerade vi att ha med gospelkör på vår nästa spelning, vi ska ha med allt som känns bra. Men det var svårare än jag trodde att ringa ihop en sån på en vecka, säger [ingenting]s ledare Crippa Sanders. 

Det var i hans huvud bandet skapades, och det är han som kopierar upp sina texter till bandet inför repningar. 

- Det är svårare att gömma sig när man sjunger på svenska. Mina texter är väldigt autentiska, jag bedriver hård censur mot mina texter och rensar bort massor. Det skulle vara skönt att vara med i Legends eller Oasis, och knåpa ihop en text och sen kunna lägga den åt sidan. Men sån är inte jag. 

Nej, sannerligen inte. I den sprudlande popdängan Syster dyster anar man först ett manifest, "Den här stan kan inte ge mig någonting, den här stan får mig att glömma bort allt", men sen vecklar den ut sig - eller in sig - och blir helt enkelt en ögonblicksbild, där Crippa Sanders sitter full på en bänk i en park utomlands. 

Syster dyster har redan spelats i radio, och kan mycket väl vara vårens poplåt. [ingenting] släpper ep:n Ingenting är lätt på Labrador den 5 maj. De ordnar releasefest för skivan på Annakhan i Stockholm den 3 maj.