Hjelle & Ormarna – Jag kommer efter på jobbet

Jared Sin

BETYG 5 av 6

I Tommy Johnson berättas om killen som säljer sin själ till djävulen för att bli bäst på bluesgitarr, och så konstaterar Hjelle att trots att han säljer sig till arbetsgivaren varenda dag blir han ändå inte bäst på någonting. Men det är en sanning med modifikation, för när det kommer till intensiv, hyperfokuserad tradrock full av lakoniska vardagsiakttagelser har Hjelle ingen jämlike.

Här börjar hans betraktelser som så ofta förut i otillräcklighet. Det handlar om att inte riktigt orka i vardagen, att inte räcka till, att bli lämnad och att inte åstadkomma det man vill och drömmer om. istället blev det en månad i en lånad lägenhet, ett timvikariat, en kö till mikron på lunchrasten, en ångestmorgon efter för många öl, och ändå gäller det att Kämpa på och att Lappa och laga. Man måste lära sig förlora, konstaterar Hjelle, och att göra det med Ett visst mått ödmjukhet, som är en av skivans höjdpunkter med sin luftiga livsvisdom.

Någonstans på en parkbänk med en lunchmacka spirar ändå ett litet hopp, att det nog ändå skulle kunna vända och ljusna, men det är långt mellan sådana optimistiska ögonblick i Hjelles texter. I hans traditionella rock'n'roll och orgelstinna pop i Kalle Pedals och Svenska Popfabrikens tradition däremot är det alltsom oftast både lättsamt och muntert. Särskilt i de röjigaste stunderna, i Wilmer X-klingande Ett försenat förlåt, i Det ska inte vara så här svårt och ännu mer i Tänker du på döden igen, där Helle & Ormarna hinner två verser och två refränger på sin knappa en och en halv minut. 

Det är också en av skivans längsta låtar, för om det bara behövs 46 sekunder för att få fram budskapet i P4 finns det ingen anledning att hålla på längre. Redan för sent hade varit en pophit om världen hade accepterat 55 sekunder långa hits.

Av Patrik Forshage

7 januari 2025

Skivrecension