H. Self - Skälva
Ella Ruth Institutet
Betyg 5 av 6
Henric Hammarbäck aka H Self har redan hunnit jämföras kors och tvärs med Cornelis Vreeswijk. Det är kanske att göra det enkelt för sig, men det är inte alltför långsökt. Däremot är det isåfall definitivt inte den fyndigt vispoetiska brev-från-kolonien-Cornelis som åsyftas. Det är den avmagrade och trasiga Cornelis som sket i folkligheten och sjöng direkt och explicit om nålar och celler till gamla vänner och kärlekar som gått under för amfetaminet på Till Fatumeh. Så burdust rättframt självutlämnande är H Self på Skälva.
Han fraserar lite som Ola Magnell, kanske lite som Toni Holgersson gör på sina senare skivor, i sista spåret Selma rentav som mäster Will Oldham, och en hel del som vännen och kollegan David Ritchard. Men H Self får David Ritchard att framstå som lättmjölk i jämförelse. För H Selfs röst är den där mannen på tunnelbanan, med stissig blick och levrat blod på knogarna. Han är den där mannen vid fontänen på torget, han som får noja och ropar att aina är på ingång innan han skyndar iväg i skor utan snören. Han visar att det under den där ytan som får barnfamiljer att gå omvägar finns en person, en människa med känslor, tankar och analyser. Ingen av texternas flumpundare, horsare och ketaminharar är endimensionell. De lyssnar på skivor och de kör XC90, de lämnar i skolan och lagar middag, och de vill ta sig ur missbruk och kriminalitet för att kunna hålla fast i sina relationer.
Men missbruket är ständigt närvarande här, och ställer sig i vägen för allt. Relationerna är paj, det är pantbanken med dina smycken, det är polisförhör, fyra år för värdetransportrån och det är kanske muck, snart. "Jag knarkar inte längre", försäkrar H Self sitt ex i Maggie Brown, och lägger sedan eftertänksamt till "bara ibland".
Utöver skivans elva egenskrivna låtar har H Self dessutom ett extra triumfkort. Enligt principen "en.-bra-låt-ska-låta-bra-på-akustisk-gitarr" vistolkar han Yasins Rap Är Ingen Konst och åstadkommer årets tveklöst bästa cover. "Jag skriver det jag ser, men du kritiserar hellre det jag skriver än att kritisera det jag ser" konstaterar han med Yasins distinkta politiska analys, och den sitter perfekt intill H Selfs egna texter, som också är starkt politiska i det lilla och vardagligt nära.
Bland engelskspråkiga sångare har H Self varit en av många. Bra, utan tvekan, starkt, ibland övertygande. Men sorry, det finns hundratals amerikanska sångare som sjunger om utanförskap på engelska med större angelägenhet.
På svenska däremot är H Self unik.
Patrik Forshage
28 september 2024